Come not when I am dead
I morse vaknade jag och vill bara dö/trodde att jag faktiskt var död. Har hört att sådant händer folk, men oavsett hur bakis/sjuk/deppig jag någonsin varit så har det aldrig hänt förut. Det galnaste är ändå att nu, 3 mackor och oändliga glas citronvatten senare, är jag gladare och piggare än på jättelänge. Vilken morgon.
I förrgår var jag och Emmy på Imperial War Museum. Stort och intressant och häftigt. Tittade först på Children's war utställningen, väldigt slående och förfärligt. Men en väldigt snygg museiarbetare som sprang omkring gjorde faktiskt saken lite lättare. Holocaust utställningen handlade väldigt mycket om Ypres, där vi var med sam c förra vintern så jag mådde mest illa. En konstutställning om upptäckten av Belsen hade lite samma effekt, men lite intressant var att den bestod av verk från 3 olika perspektiv. En soldat med teckningsintresse, en utsänd nyhetsperson och en riktig konstnär. Sedan fanns det en "Bliztkrieg expreience" på undervåningen, herregud trodde jag skulle garva ihjäl mig! Först fick vi sitta i ett litet rum och lyssna på en mycket engelsk röst som försökte berätta någonting medans olika lampor släktes och tändes och det small lite här och var. På grund av den väldigt engelska engelskan förstod man inte riktigt vad han sa eller vad som hände. Så helt plötsligt ryckte alla bänkar till och så blev det svart. Tills en väldigt vänlig, väldigt engelsk man kom och sa "This way please" och så fick vi gå på en liten vandring i en miniatyrstad efter bombanfallen medans en liten radioteater som vi inte heller förstod någonting av spelades upp i bakgrunden. den väldigt vänliga, väldigt engelska mannen följde efter oss och fortsatte med sitt "This way please" och "Looking in that direction would be good right now,please" medans olika lampor släktes och tändes. Hilarious.
Hursomhelst mådde min förkylning väldigt mycket bättre och jag väldigt mycket sämre efter äventyret så jag och choklad åkte hem till Finsbury och tittade på "Varg".
Igår låg jag i lodrät position hela dagen och tyckte gräsligt synd om mig själv. Och på kvällen hade vi barnkalas med kakor och cider. Tanken var utgång efterråt men sömnen tog överhand för min del, så jag gick till sängen medans de andra gick till kebaben.
Då jag som sagt mår nåorlundasånär bättre tänkte jag mig till Tower Bridge och shopping i centrum innan det är dax för löneuthämtning och mitt sista måste på denna resa ikväll.
I förrgår var jag och Emmy på Imperial War Museum. Stort och intressant och häftigt. Tittade först på Children's war utställningen, väldigt slående och förfärligt. Men en väldigt snygg museiarbetare som sprang omkring gjorde faktiskt saken lite lättare. Holocaust utställningen handlade väldigt mycket om Ypres, där vi var med sam c förra vintern så jag mådde mest illa. En konstutställning om upptäckten av Belsen hade lite samma effekt, men lite intressant var att den bestod av verk från 3 olika perspektiv. En soldat med teckningsintresse, en utsänd nyhetsperson och en riktig konstnär. Sedan fanns det en "Bliztkrieg expreience" på undervåningen, herregud trodde jag skulle garva ihjäl mig! Först fick vi sitta i ett litet rum och lyssna på en mycket engelsk röst som försökte berätta någonting medans olika lampor släktes och tändes och det small lite här och var. På grund av den väldigt engelska engelskan förstod man inte riktigt vad han sa eller vad som hände. Så helt plötsligt ryckte alla bänkar till och så blev det svart. Tills en väldigt vänlig, väldigt engelsk man kom och sa "This way please" och så fick vi gå på en liten vandring i en miniatyrstad efter bombanfallen medans en liten radioteater som vi inte heller förstod någonting av spelades upp i bakgrunden. den väldigt vänliga, väldigt engelska mannen följde efter oss och fortsatte med sitt "This way please" och "Looking in that direction would be good right now,please" medans olika lampor släktes och tändes. Hilarious.
Hursomhelst mådde min förkylning väldigt mycket bättre och jag väldigt mycket sämre efter äventyret så jag och choklad åkte hem till Finsbury och tittade på "Varg".
Igår låg jag i lodrät position hela dagen och tyckte gräsligt synd om mig själv. Och på kvällen hade vi barnkalas med kakor och cider. Tanken var utgång efterråt men sömnen tog överhand för min del, så jag gick till sängen medans de andra gick till kebaben.
Då jag som sagt mår nåorlundasånär bättre tänkte jag mig till Tower Bridge och shopping i centrum innan det är dax för löneuthämtning och mitt sista måste på denna resa ikväll.
Kommentarer
Trackback
