London kiss goodbye
Klockan 13.10 den 31 mars 2009 lämnade mitt plan London. Jag vet inte exakt när jag kom hit eller när allting började kännas fel, men jag vet att beslutet att åka kom på torsdagen den 19 mars.
Jag vet inte exakt när jag började gråta varje dag, när en lunchcigg blev två eller precis i vilket ögonblick det ohållbara livet förlorade sin charm.
I Sverige säger de att åka hem är det enda rätta, i London förstår de igenting. Men det enda jag vet är att det är det enda nödvändiga.
Melodramatiska ord som jag skrev på min sista lunchrast, sista dagen nere vid Camden Lock. Har lämnat London och varit hemma i Sverige i 6 dagar precis. Bulan i bakhuvudet och det blåa ögat har så sakterliga försvunnit. Tanden blev lagad på 10 min och jag bara hoppas att återbesöket idag inte tillför något otrevligt. Men handleden, knäna och feberförkylningen håller mig på stadiga 15 medeciner per dag. Det som bekymrar mig är inte det utan att jag fortfarande inte kan stå ut med tystnaden. När de andra kommer hem om dagarna står antingen både tv, radio och dator igång eller så ligger jag i sängen med hörlurarna i. Blir det någon gång tyst dånar det i öronen så att huvudet sprängs. Men senaste dagarna har jag märkt att det har tystnat något. Så det blir nog bra det med.
Den sociala karantänen varar en dag till. Var rätt att det skulle bli så att jag skulle behöva tvinga mig att ta kontakt med världen igen och det är väldigt skönt att känna att det snarare varit så att jag fått tvinga mig att hålla tysta veckan intakt. På det hela taget mår jag betydligt bättre än jag trodde i mitt lilla huvud. Trodde den totala utmattningen och förvirringen skulle hålla i sig även här, men icke. Livet går vidare.
Det tråkiga är dock att London känns så avlägset. Som en konstig dröm jag hade medans jag egentligen sysslade med någonting annat. Mycket underligt, för jag sakna det fortfarande.
Men det vore lögn att säga att jag trivs väldigt bra med alla saknade hur-och hårvårdsprodukter, ett välstädat kök där kylen är fylld av matvatror att laga riktiga maträtter av och där allting har sin plats samt att befinna mig på begripligt avstånd från det mesta man kan behöva.
Här borde inlägget avslutas med några väl valda ord om allt London gett mig och en träffande sammanfattning av allt som hände. Men det kommer inte att ske. Inte idag. Tvärtom tror jag bloggen får ligga på is tills Island.
Hare gött!
Jag vet inte exakt när jag började gråta varje dag, när en lunchcigg blev två eller precis i vilket ögonblick det ohållbara livet förlorade sin charm.
I Sverige säger de att åka hem är det enda rätta, i London förstår de igenting. Men det enda jag vet är att det är det enda nödvändiga.
Melodramatiska ord som jag skrev på min sista lunchrast, sista dagen nere vid Camden Lock. Har lämnat London och varit hemma i Sverige i 6 dagar precis. Bulan i bakhuvudet och det blåa ögat har så sakterliga försvunnit. Tanden blev lagad på 10 min och jag bara hoppas att återbesöket idag inte tillför något otrevligt. Men handleden, knäna och feberförkylningen håller mig på stadiga 15 medeciner per dag. Det som bekymrar mig är inte det utan att jag fortfarande inte kan stå ut med tystnaden. När de andra kommer hem om dagarna står antingen både tv, radio och dator igång eller så ligger jag i sängen med hörlurarna i. Blir det någon gång tyst dånar det i öronen så att huvudet sprängs. Men senaste dagarna har jag märkt att det har tystnat något. Så det blir nog bra det med.
Den sociala karantänen varar en dag till. Var rätt att det skulle bli så att jag skulle behöva tvinga mig att ta kontakt med världen igen och det är väldigt skönt att känna att det snarare varit så att jag fått tvinga mig att hålla tysta veckan intakt. På det hela taget mår jag betydligt bättre än jag trodde i mitt lilla huvud. Trodde den totala utmattningen och förvirringen skulle hålla i sig även här, men icke. Livet går vidare.
Det tråkiga är dock att London känns så avlägset. Som en konstig dröm jag hade medans jag egentligen sysslade med någonting annat. Mycket underligt, för jag sakna det fortfarande.
Men det vore lögn att säga att jag trivs väldigt bra med alla saknade hur-och hårvårdsprodukter, ett välstädat kök där kylen är fylld av matvatror att laga riktiga maträtter av och där allting har sin plats samt att befinna mig på begripligt avstånd från det mesta man kan behöva.
Här borde inlägget avslutas med några väl valda ord om allt London gett mig och en träffande sammanfattning av allt som hände. Men det kommer inte att ske. Inte idag. Tvärtom tror jag bloggen får ligga på is tills Island.
Hare gött!
Kommentarer
Postat av: Bollan
fia, vi har mkt att snacka om. måste få updates för fan! skype?
Postat av: Malin!
Island nu va?!
Updates, ja tack :)
Trackback
