MyElvis - prosa och poesi och emellanåt sticker verkligheten fram

Nu har jag insett farorna med att blogga. När jag satt och skrev ett inlägg för några dagar sedan satt jag med ena foten under mig (typ som en extra sittdyna. Låter faktiskt sjukt dumt när man tänker efter) så när jag reste på mig märkte jag att det kändes konsigt. Som om ena benet liksom var en bra bit kortare än det andra. Då jag blickade ned såg jag att jag inte riktigt stod på ena foten, utan mer på ankeln och foten i fråga stod ut i en konstig vinkel. Så jag tog upp den och vickade på den ett tag (som tur var satt den fortfarande fast och var alltså inte av). Tillsut försökte jag ta ett steg igen, med det var dumt. Denna gång blev det snarare så att jag ställde mig på ovansidan av foten, det gjorde ont i hela jävla benet. Så jag rasade ihop på soffan och masserade det stackars benet och det stack som bara tusan när blodet tvingade sig fram i de förskrumpnade blodkärlen. Men efter 5 minuter kunde jag som tur var likna iväg och koka mitt kaffevatten. Vilken pärs!