Hold your head high because tomorrow you may die
Klockan är 9 i London och jag sitter på bussen hem från sista dagen på jobbet. Blev anställd i lördags och idag, onsdag, tog det slut. Till råga på allt tog det egentligen slut reda igår. Men man tar det som bjuds.
Man kan säga att vår Londonresa är på väg in i ett nytt stadie. När vi kom hit var vi som ystra, yra, borttappade barn. Men ganska snabbt blev vi ungdomar som röjde dag och natt, gjorde slut på alla pengar som fanns (även de som inte fanns btw) och tänkte inte mycket mer än så. Hur underbar det än må låta så är det varken hållart eller ens särskillt roligt i längden.
Nu är vi på väg in i ett mer moget stadium av ansvar och återbetalning. Paniken är över, uppehållstillstånden hävt. Men just detta att vara på väg är inte alltid så kul. VI har inte hunnit riktigt in i det vuxna än. Paniken är ersatt av en annan. Ingenting är tillräckligt ordnat, vi jobbar inte tillräckligt och inget är stabilt nog. Vi saknar fortfarande flängandet, den konstanta berusningen utan tankar. Men vi vet också att vi inte kan komma tillbaka dit. Eftertanken är här för att stanna.
Vi är vilsna och letar febrilt efter någon som kan ta besluten och bara ordna allt åt oss. Låter på ett sätt som definitionen av ungdomen, och så är det kanske också.
Men mitt nya bankkort är snart påväg hit och livet börjar någorlunda ordna sig.
Man kan säga att vår Londonresa är på väg in i ett nytt stadie. När vi kom hit var vi som ystra, yra, borttappade barn. Men ganska snabbt blev vi ungdomar som röjde dag och natt, gjorde slut på alla pengar som fanns (även de som inte fanns btw) och tänkte inte mycket mer än så. Hur underbar det än må låta så är det varken hållart eller ens särskillt roligt i längden.
Nu är vi på väg in i ett mer moget stadium av ansvar och återbetalning. Paniken är över, uppehållstillstånden hävt. Men just detta att vara på väg är inte alltid så kul. VI har inte hunnit riktigt in i det vuxna än. Paniken är ersatt av en annan. Ingenting är tillräckligt ordnat, vi jobbar inte tillräckligt och inget är stabilt nog. Vi saknar fortfarande flängandet, den konstanta berusningen utan tankar. Men vi vet också att vi inte kan komma tillbaka dit. Eftertanken är här för att stanna.
Vi är vilsna och letar febrilt efter någon som kan ta besluten och bara ordna allt åt oss. Låter på ett sätt som definitionen av ungdomen, och så är det kanske också.
Men mitt nya bankkort är snart påväg hit och livet börjar någorlunda ordna sig.
Kommentarer
Postat av: malin
hallå små barn men med eftertanke i storstaden!
svara på mobilen får ni gärna göra :) :)
ses imorgon !?!!
pusspuss :D :D
Trackback
