Most people look like monsters when they wake up, but you don't looka like a monster, you look kind of good
Fint citat från mannen jag sov hos (hos inte med) efter utekväll i Camden för några dagar sedan. Allmänt trevlig kväll med Malin och Maja på Dublin Castle och några andra random ställen. Kvällen innhöll bland mycket annat ett mycket pinsamt krogslagsmål. Vi satt bredvid en mycket otrevlig man inne på Dubling Castle och lämnade en lapp som det stock "Fuck you" på som avkedspresent till denne när vi skulle gå, Jag hamnade lite före de andra och gick ensam ut genom dörren. då kom den otrevlige mannen farandes och slog med all kraft pappret på käften på mig, varvid jag vänder mig om för att slå tillbaka naturligtvis. Träffade bara bakhuvudet på karln utan någon vidare kraft, men aset lyckas naturligtvis drämma huvudet i väggen och ramla på marken. Tur att vakterna var snälla och inte brydde sig.
Har testat på att vara bakis på jobbet också. Igår närmare bestämt. Kvällen innan var vi ute i Covent Garden med ett gäng från Emmys jobb, hade lovat mig själv att vara hemma till 12. Alltså 2. Dessutom vällde Emmy hem med ett gäng folk vid 5. Tur i oturen att Emilie inte var hemma (saknar henne dock alldels förskräckligt), 4 pers i ett rum för 2 är annars inte nådigt. Hursomhelst var dagen efter jobbig utöver dess gränser. Var i den lilla affären i Stable Market, vilket annars brukar vara trevligt. Men inte med världens otrevligaste kollega, Maria, och dessutom det faktum att hela jävla världen verkade befinna sig i Camden just då. Var tillräckligt trött och sluddrig för att ett par svenska tjejer inte skulle förstå vad jag sa när jag pratade svenska med dem (idag var det däremot några fransoser som trodde jag var fransk på riktigt när jag pratade franska med dem, vad är det som händer med världen?)
Men även om hela världen befann sig där igår så kom de tillbaka i dag, och de tog med sig sina vänner. Tror fasiken aldrig jag sett så många människor i mitt liv. Så min lilla ½ timmes eftermiddagsrast fick spenderas i 15 min i kö på Starbucks (blev utskrattad av en punkare när jag började argumentera när jag fick en stor kaffe istället för en liten, han trodde inte jag frstod vad som sades, taskigt!) och sedan leta galet länge efter minsta lilla stället att sitta och vila fötterna på. Annars en ganska ointressant dag. Det intressantaste som hände var att min chef försökte hävda att hon och jag var samma person. Nej tack, hon är min helgalna, shizofrena chef och jag är antagligen hennes sämsta anställda någonsin, bara det att hon inte insett det än. Sluta leka och kom till min verklighet nu!
Godnatt
Har testat på att vara bakis på jobbet också. Igår närmare bestämt. Kvällen innan var vi ute i Covent Garden med ett gäng från Emmys jobb, hade lovat mig själv att vara hemma till 12. Alltså 2. Dessutom vällde Emmy hem med ett gäng folk vid 5. Tur i oturen att Emilie inte var hemma (saknar henne dock alldels förskräckligt), 4 pers i ett rum för 2 är annars inte nådigt. Hursomhelst var dagen efter jobbig utöver dess gränser. Var i den lilla affären i Stable Market, vilket annars brukar vara trevligt. Men inte med världens otrevligaste kollega, Maria, och dessutom det faktum att hela jävla världen verkade befinna sig i Camden just då. Var tillräckligt trött och sluddrig för att ett par svenska tjejer inte skulle förstå vad jag sa när jag pratade svenska med dem (idag var det däremot några fransoser som trodde jag var fransk på riktigt när jag pratade franska med dem, vad är det som händer med världen?)
Men även om hela världen befann sig där igår så kom de tillbaka i dag, och de tog med sig sina vänner. Tror fasiken aldrig jag sett så många människor i mitt liv. Så min lilla ½ timmes eftermiddagsrast fick spenderas i 15 min i kö på Starbucks (blev utskrattad av en punkare när jag började argumentera när jag fick en stor kaffe istället för en liten, han trodde inte jag frstod vad som sades, taskigt!) och sedan leta galet länge efter minsta lilla stället att sitta och vila fötterna på. Annars en ganska ointressant dag. Det intressantaste som hände var att min chef försökte hävda att hon och jag var samma person. Nej tack, hon är min helgalna, shizofrena chef och jag är antagligen hennes sämsta anställda någonsin, bara det att hon inte insett det än. Sluta leka och kom till min verklighet nu!
Godnatt
Kommentarer
Trackback
